Hej bloggen

Jag har hittat min gamla blogg. Efter 10 minuters letande på Bloglovin hittade jag den till slut på blogg.se. Så kan det gå. Kruxet nu är att jag glömt hur det här funkar. Men vi kan ju se detta som ett test helt enkelt.

Miss Retro

Så heter stället där jag köpte mina finfina klänningar som finns på bild i ett tidigare inlägg. Och nu får jag även en fin hprblomma eftersom jag länkar till deras hemsida: www.missretro.se. Snart kanske jag även skriver ett ordentligt inlägg här om vad jag gör om dagarna. Eller så är ni välkomna till källaren på Enbärsgränd för att beskåda förvandlingen live. Men nu ska jag drömma om vilken klänning som ska klickas hem härnäst. Kom gärna med tips!

Semester!

Befinner mig i ett ganska harmoniskt tillstånd. Har taggat ner på tempot och bara njuter av att vara ledig!
Bror med fru är på besök från USA och imorgon dyker även pappa upp. Eller förhoppningsvis. Han flyger standby så det är alltid lika spännande att se om han kommer när han ska eller inte. Men om ca 6 timmar lyfter flyget han helst vill sitta på så då vet vi.

På fredag anländer ca 50 pers till vår trädgård för bröllopsfest. Brorsan drog till Hawaii och gifte sig, så nu vill de fira med sina vänner här hemma. Jag har nog träffat nästan alla som kommer, Johan har kanske träffat en tiondel. Han jublar över tillställningen ;)

Nu ska vi åka själva till stora staden en sväng, och antagligen är vi en eller två iphones rikare när vi kommer hem :)


Spontanitet eller otålighet?

Oavsett vad man kan kalla det så gillar jag inte att vänta på saker. Har jag kommit på nåt som ska göras eller köpas så ska det helst ske på studs.. vilket oftast innebär att Johan automatiskt blir inblandad.
Som idag t. ex.
Igår kväll pratade vi halvt om halvt att köpa ett partytält. Idag tänkte jag att "varför inte handla tältet nu direkt?". Ikväll när Johan kommit hem med tältet slog tanken mig att "Varför inte sätta upp det med en gång?" Nu står det där framför huset. Utsikten från sovrumsfönstret är borta under minst en månad. Nu ska jag bara skicka karln runt byn och samla plastbord och stolar och sen ska jag minsann duka som aldrig förr. Ja inte "nu" som i "ikväll". Jag är faktiskt rätt mån om att få fortsätta vara gift med min underbara man :)



Hmm man kanske borde putsa hela huset i vitt?




När energin tog slut

Ett jättebra tips till alla småbarnsföräldrar! Känner du att energin flödar och det dessutom är en måndag kväll? Låt ditt barn köpa den allra senaste godissprayen (ja det finns faktiskt sånt nu) och sedan använda den som doftspray i varenda rum i huset. Känn sedan hur liksom fötterna fastnar sådär härligt i golvet var du än befinner dig i huset. Tänk att du nog är riktigt sugen på att plocka fram moppen. Jag menar den har ju stått och samlat damm i skåpet ändå sen i förrgår. Moppa för glatta livet medan du ansträngt tänker positiva tankar om vilken bra motion det är. Vält ut skurhinken 2 ggr bara för att du är av naturen allmänt klumpig. När golvet sedan är färdigmoppat inse att du befinner dig längst in i sovrummet längst in i huset. Gör några smidiga tjolahoppsa steg, tänk att du nog inte borde försökt dansa din väg ut och ramla hejdlöst mot soffbordet. Ta dig sedan ut mot friheten och slå dig ner på yttertrappan och gråt en skvätt. Ryck sen upp dig, hitta den roliga godissprayen och råka tappa den i soptunnan. Stilla sedan ditt dåliga samvete genom att leta fram en flaska såpbubblor från förra sommaren. Lägg dig sedan raklång i soffan resten av kvällen för guds skull!

En lördag

Ibland undrar jag om det verkligen står rätt till där uppe. Är verkligen alla hästar i hagen eller var det en liten rackare som smet? Jag har varit på lekland med barnen i 3 timmar, sen IKEA med barnen i 1 timme, handsågat taklister och spikat fast dessa, röjt i boden och sedan handklippt kanterna av gräsmattan med en köksax. EN KÖKSAX. Är man klok då? Sen att man trots 3 synliga blåsor fortsätter klippandet gör mig lite rädd. Så fort Johan är borta får min pysslamani totalt fnatt! Kan tillägga att jag faktiskt tagit hand om mina barn också ifall nån var orolig. Imorgon ska. Johan vara borta ca 12 timmar igen och jag undrar vad jag kan tänkas hitta på då? Klippa gräsmattan (med gräsklipparen) är planen hittills. Sen kanske det finns lite roliga färgburkar i källaren? ;-)

Och när jag ändå är igång..

.. så kan vi överdriva bloggandet så här i början. För att ju mer jag får ur mig här desto gladare blir Johan ;)

Ville tipsa om en kompis som har en slags träningsviktblogg på ceciliakennback.blogg.se. Hon är dessutom trevlig och en duktig zumbainstruktör ifall någon känner sig manad att prova lite koreografi.

Och Alvin är också glad att jag känner Cissi för nästa söndag är han bjuden på Cissis sons, som förövrigt också heter Alvin, kalas på Leos lekland. Hur nöjd är man inte då om man är dryga 6 år?

Efter 3 timmars fixande, varav två timmars djupa diskussioner kring övernaturliga väsen, tvätt, cykelkedjor och trötthet i allmänhet i telefon med Bella, är cykleln nu lagad. Och jag tänker aldrig öppna en egen cykelverkstad iallafall!



Fantastiskt

Jag har hittat en fantastisk webbsida som säljer fantastiska klänningar. Idag hämtade jag ut min beställning och de är ju bara helt fantastiska! Min kamera är mindre fantastisk fast bara det att den slog igång trots att den är trasig är dock inget annat än fantastiskt.


   

Nu ska jag bara hitta tillfällen då jag kan använda dem. Den blå med ett gult hårband på en em-match kanske? Eller så gör jag som så att jag har dem på jobbet helt enkelt :)

Så till min 30-årsdag önskar jag mig: presentkort på ny tatuering, klänningar från www.missretro.se och en ny kamera.

Livet är bra härligt dagar som denna!

Om det härliga vädret

Fanns inte mycket att säga där. Det regnar. Men till något annat. Känns som jag har kontroll över tillvaron idag. Så mycket kontroll att jag redan bokat in Alvins 6-årskalas på ett lekland. Inte snart utan i mitten av september. Jag kände mig nöjd över detta. Tjejen som bokade lät mindre nöjd över att jag inte kunde bestämma varken ungefär hur många barn som kommer, vad vi ska fika eller vilken tid kalaset skulle bokas. Eller hon var supertrevlig men jag kan tänka mig att jag var en sån där besvärlig kund. Nåja det finns 3 månader kvar att fundera på såna petitesser. Annars är jag på väg hem för att byta om till min cykelreparatörsoutfit dvs kläder ur tvättkorgen. Varför stanna vid att laga punkteringar när även kedjor passar på att gå av 5 minuter efter? Jag öppnar nog eget efter semestern ;-)

Ett infall

Tänkte testa och se om jag borde blogga igen men kom sen på att det kanske man bör göra när man vet vad man ska skriva.

Men antar att jag kan börja med en tråkig sammanfattning av mitt liv sen sist.
(Det roligaste nu är att den lilla skara som tappert läste här förut umgås jag med i verkligheten)
Men med hänsyn till mina tvångstankar kring en uppdatering så får det bli så.

I höstas nådde mitt liv fullkomlighet då jag äntligen fick ett nytt jobb. och inte vilket jobb som helst utan faktiskt världens bästa. Jag skojar inte! Har jobbat där sen i oktober och har bara kännt mig osugen att gå dit en enda dag och det var förrförra måndagen då jag sov 2 timmar natten innan.
Memira heter stället och vi utför ögonlaserbehandlingar. ller vi och vi jag sysslar med det jag är bäst på, att prata i telefon och skratta med roliga människor.
Eva heter vår chef och hon är världens bästa. Hon är liksom över förväntan på hur man nånsin kunnat tänka sig att en chef bör vara! Jag har redan bestämt mig för att aldrig sluta jobba på detta fantastiska ställe, såvida de inte sparkar ut mig förstås. Kan hända att jag även då kommer hänga kvar i väntrummet på kliniken.
Och förutom trivseln på nya jobbet så fick jag även välja mitt eget schema vilket innebär att jag blivit en morgonmänniska och jobbar 8-16, som vanligt folk. No more röda dagar, kvällar och helger! Eller jo det kan hända att jag jobbar en lördag då och då av egen vilja, hur bra är inte det?

I och med denna känsla av fullkomlighet i livet dyker känslan av att "så här bra får man inte ha det och snart kommer något hemskt att hända" upp. Jag kan inte hjälpa det men har förstått att det nog är rätt vanligt. De tankarna slår jag snabbt bort och sen tänker jag att nu är nu och sen är sen. Brukar funka ibland.

Annars har det väl inte hänt något livsavgörande direkt mer än att den ständiga husrenoveringen fortsätter, jag gick ner 19 kg förra året och sedan upp 6 kg över jul och påsk, och nu ner 3 kg and more to loose.. Jag och karaktären är lite oense ganska ofta. Men dessa störningar är rätt vanliga när man diskuterar saken med folk. Jag tror nog att över 90% av det kvinnliga släktet mer eller mindre lider av nån form av ätstörning. Känner mig som en i gänget alltså!

Så nu får vi se om jag skriver mer här eller inte. Det tog en kvart att komma på lösenordet och nu ska jag även kika på hur layouten ser ut. Kan hända att jag slår min dataexpertvän Bella en pling och ser om hon har tråkigt nån dag ;)

So long!


Hej bloggen

Jag har haft semester, jobbat en vecka och ska nu ha semester igen. Johan har haft semester, varit själv med barnen en vecka och ska nu börja jobba igen. Han har också gått med i Facebook. Sommarens sensation kan man säga.

Sommarens katastrof har väl alla hört om vid detta laget. Tänker på de drabbade i Norge hela tiden. Fruktansvärt!

Annars ber jag om ursäkt till er som inte gett upp hoppet om ett inlägg här, och som har en egen blogg som jag borde bry mig om. Jag har inte brytt mig på hela sommaren. Men jag bryr mig i den andra virtuella världen - Facebook. Så, nu kan jag sluta ha ångest över det.

Annars är jag en överdrivet planerande människa som redan börjat leta höst/vinterkläder åt barnen och påbörjat inköpslistan till Ullaredsresan om 2 månader. Planerande eller rastlös. Ska snart fundera ut var mina fickpengar till resan ska komma ifrån.

Jag har fyllt år också. Är tydligen med i 29-klubben nu vilket innebär att man varje år framöver kommer fylla just 29. Låter ju strålande! Synd att Johan missade att gå med i den klubben där förut. Han är visst redan 32 så där är det redan kört ;-)








Ödlor

Såna bor det i vardagsrummet och i källaren, inlåsta då förstås. Men idag satt det en på trappräcket. Hur vi upptäckte det? Alvin skrek: Pappaaaaaaaaaaaaaaa ödlaaaaaaaaaaaaaaaa!" och Johan rusade dit i full fart, glad i hågen som ett barn på julafton. Först trodde han visserligen att en av de inlåsta hade rymt, men eftersom han känner igen våra husdjur (vilket inte jag gör) så såg han snabbt att det var en vild variant. "Gumman, kom hit! Nu! Fort! hämta kameran! Kom!" skrek han. Är vi i tropikerna eller? Jag vet att det finns ödlor i Sverige också men jag tycker inte att de borde vistas sådär nära ingången till vårt hus. Hua!
Och appropå ödlor har de två små vi har i vardagsummet fått en liten bebis. Bebisen är ungefär lika stor som en tandpetare fast lite tjockare. Den var rolig att titta på den gången vi lyckades se honom. Nu kan han lika gärna ha krypit ut genom ett myggnät, vem vet ;-)

Nu skulle jag lägga ut en bild här på trappödlan, för vi tog faktiskt en bild, men min hjärna är på semester och orkar inte leta efter kamerasladden.


Imorgon blir det den årliga resan till Furuvik för att spendera resten av lönen. Förhoppningsvis kommer vi nog hem med några kilo choklad som plåster på såren ;-)
Men så skoj vi ska ha!

Men vad fasen..

Förra inlägget skrev jag efter ett inlägg jag skrev fem minuter innan det förra. Typ. Summan av kardemumman: Ett inlägg, det viktigaste, existerar inte längre. Fast så viktigt var det inte. Det handlade mest om att det redan blivit Juli fast jag fortfarande tror att det är Maj.
Men trots oviktigheten blir jag helt vansinning på när en dator eller ett internet helt själv kan fatta ett beslut att det där var så förbannat trist så det tänker jag inte publicera. Eller det blev publicerat först men sen var det väl så felstavat så det inte fick vara kvar i cyberspace.

Lika irriterad blir jag på att behöva vänta på saker. Som idag tex stod vi i en terminalhall hos DHL i en kvart innan nån sommarjobbare ens fattar att den blinkande lampan i taket betyder att någon i andra änden av lagret tryckt på en knapp och vill hämta något. När denna sommarjobbare sen likgiltigt dyker upp på en larvig truck medans hon känner sig lagom cool, får man frågan varför det inte står något lagernummer på uthämtningspappret. Ja jag vet inte men du kan ju höra med din kollega som gav oss pappret kanske?!! Herregud.

Ja men annars badar vi, solar blekfeta kroppar och bara existerar. Love it!

Korrekturläsare?

En sån skulle jag uppenbarligen behöva till min blogg. Läste för första gången igenom vad jag skrivit tidigare och var tvungen att leta rätt på gamla betyg för att se om jag överhuvudtaget läst Svenska i skolan. Ja det hade jag, både A och B med VG och MVG i betyg dessutom. Wow! tänkte jag då. Sen undrade jag: Vad hände sen?

Jaja jag tror mina 1-5 läsare har överseende med detta.

Nej nu måste någon ordna hit mat. Tjingeling!


När jag ändå är här..

.. har jag lite präktiga och käcka råd att dela med mig av.

Man kan inte påverka allt som sker, men man kan välja hur man ska hantera livets motgångar.
Gör man en bra sak varje dag så kommer man få något bra tillbaka.
Det är bra att vädra sina känslor, men gå vidare sen och älta inte saker för länge.
Uppskatta det positiva i livet och lägg mindre energi på det negativa.
Sist men inte minst - minns igår, se fram emot imorgon men lev idag!

Så då vet alla hur man ska göra för att vara så lycklig som möjligt? Piece of cake ;-)


SEMESTER!

Ja nu så är den äntligen här! Ett lyckorus spred sig i kroppen när jag skyndade mig iväg från jobbet för att hinna bussen. Vid busshållsplatsen försvann det ruset ganska fort när jag kom på att jag inte fyllt i en enda arbetsdag för hela Juni i tidsrapporten ;-) Tur man har snälla kollegor som kan fixa sånt åt dementa människor. Detta innbär att jag troligtvis får lön i Juli också.

Men åter till semestern och allt i kring. Läget börjar kännas mer under kontroll. Igår kväll var rörmokar-Håkan här och förde oväsen till 23.00. Barnen somnade mitt i borrandet runt 22.30. Oväntat glada imorse ändå vilket kändes som en lättnad då Fastighetskonsulterna skulle dyka upp kl 8 för att spola rent stammarna (igen). Inse lyckan när jag för första gången på över en vecka kunde börja tvätta ikväll! Och barnen fick duscha också vilket var ett tag sen ;-) Vi har alltså haft översvämning varje gång något sådant skett sista tiden. Lägligt och bra när vi inte har nåt badrum heller. Men nu är det lugnt och ett problem ur världen.

Bilen är lagad också. Ett till problem fixat.

Väggen till Tovas rum är fortfarande dock ickeexisterande, men troligtvis börjas det byggas efter midsommarhelgen. Vi har alltså inte rivit hela väggen men halva vilket är tillräckligt för att alla pinaler lilltjejen äger fick flytta ner i källaren för en tid. Då jag just är klart med projekt "Alvins rum" och redan gjort projekt "Tovas rum" en gång förrut känns det en aning olockande att måla och sätta upp lister o dyl där igen. Möblera om lär behövas med då rummet minskar med en kvadratmeter i utrymme. Istället kommer vi kunna duscha utan att krocka med både handfat och toa när man böjer sig efter tvålen. Sen det bästa av allt är att det kommer bli så himla bra när det klart om nån månad eller två!

Men åter till nuet. Har lyckats klä en midsommarstång ikväll vilket kanske inte var så smart med tanke på att löven troligtvis är bruna om två dagar. Tvätt nummer två av fem är i maskinen och barnen luktar gott igen. Har även betalat räkningar och upptäckt att vi nog överlever denna månad också. Imorn kommer Värmlandsbesöket som vi ska inackordera nånstans i röran och sen på fredag är det midsommarfest! Livet e gött!

Och mitt i allt så...

Vi lever och mår bra. Klockan är i vanlig ordning mitt i natta och jag knappar på tangenterna tyst som en mus. Hör lite suckar från sängen så jag är nog inte så tyst trots allt.

Lite mycket just nu. Rivning av blått fult badrum, bil som just lagats och ska betalas och ombesiktas, fuktiga väggar bakom badrum så rivning av liten flickas rum, förklara för flicka snart två varför hon inte kan leka på sitt rum, barn som sovit hos mormor och föräldrar som spenderat barnledig kväll med att klippa gräs, städa och göra badrumsbudget (mycket vuxet) och barnledig morgon med att köra 40 vänder bråte till tippen, omskyltning på jobbet och REAstart med halvgalna kunder, sömnlöshet pga kliande exem över hela kroppen i flera veckor, tvättning av alla kläder och sängkläder som existerar för sköterska på VC trodde allergi mot sköljmedel, stopp i rör i källaren så översvämning vid varje dusch i äckelkabin från -84 och vid varje tvättning, fortfarande kliande eksem en vecka efter samtalet så lär klämma in en besökstid i veckan, midsommar på fredag och 3-veckorsbesök av barnens gudfar + dotter from tors.

Kommande dagar ska andas och göra sista jobbrycket innan SEMESTER!!


Uteliv

Nu är det sommar och man lever ute mest hela tiden. Förutom när man måste stå i en butik utan ventilation och sälja dyra smycken medan svetten sipprar ner för pannan förstås ;-) Men poängen var den att man inte sitter vid datorn särskilt mycket.

Efter ett monsterpass idag från öppning till stänging har jag överlevt och kan slappna av litegrann.

Kvällen för Alvin har bestått av lek med grannflickan och att åka fram och tillbaka på gatan och stila utan stödhjul på cykeln. De plockade vi av igår och ungen for fram som en raket, nöjdast i hela världen!
Tova har inte gjort så mycket mer än fredagkväll än att sova. Man blir trött av att vara envis en hel dag och slåss litegrann hos dagmamman.
Wilma har fått följa med grannhunden på en spännande promenad. Det är härligt med grannar som erbjuder sig ta med ens hund på kvällsrundan. Nöjdare hund får man leta efter.
Jag och Johan har spenderat kvällen i frisörsalongen (läs verandan) En klippmaskin, lite OJOJOJOJande och ungefär 100 myggbett senare är mannen helt hårlös. Och han verkar hyfsat nöjd också.

Alla nöjda och glada, men nöjdast av dem alla är nog ändå myggen. Fulla av blod flyger de hånskrattandes iväg och iakttar människorna riva sönder skinnet. Elaka jävlar de där.


Nedräkning

Bara 3,5 veckor eller 16 arbetsdagar kvar till semestern! Det lilla hoppet lever jag på just nu. Sen att jag inte kan leva i nuet utan hela tiden blickar framåt är en annan femma. Det betyder nämligen att jag redan fått ångest över att semestern snart är slut. Nu innan den ens har börjat. Så frisk man är i huvudet. Sen har jag fått dille på att jag måste hinna göra en massa saker innan semestern, så jag kan slappa på semstern och inte bete mig som en dåre. Därför ska jag måla om Alvins rum, tapetsera en hall, spika fast dörrkarmar, lacka en tegelvägg, måla husknutarna på trädgårdsboden, sy ett fåtöljöverdrag, sätta upp taklister, organisera källaren, sy sofföverdrag och plantera om diverse rabatter på 3,5 vecka... medans jag jobbar och försöker njuta av livet och vara en närvarande och engagerad mamma och fru. Eller så slutar jag stressa och beter mig som en normal människa innan semstern också ;-)

I'll never te-ell

Nån som sett Don't say a word? Rubriken låter iaf som den galna kvinnan i filmen säger det. Har ni inte sett den är det inget roligt alls. Nä det var inte snällt att bara säga A där förut. Men den första hemlisen är verkligen ingen hemlis. Den skulle jag vilja ta en megafon och basunera ut i radio. Det är mer en känsla. En känsla av att vara mycket less. Men allt lämpar sig inte att skriva i ens sin egen blogg. Herregud de finns ju de som förlorat sina jobb pga facebook. Tillräckligt med koder Karin? Hursomhelst glöm den jag kan tala om det offline so to speak. Men den ANDRA hemlisen ojojoj ;-) Jag hoppas verkligen jag kan berätta en vacker dag men den handlar ytterst lite om mig. Jag skulle nog hållt käften från början. Men nu läggs det ner jag lovar.

Tidigare inlägg
RSS 2.0