Anki

Såna bor det i vardagsrummet och i källaren, inlåsta då förstås. Men idag satt det en på trappräcket. Hur vi upptäckte det? Alvin skrek: Pappaaaaaaaaaaaaaaa ödlaaaaaaaaaaaaaaaa!" och Johan rusade dit i full fart, glad i hågen som ett barn på julafton. Först trodde han visserligen att en av de inlåsta hade rymt, men eftersom han känner igen våra husdjur (vilket inte jag gör) så såg han snabbt att det var en vild variant. "Gumman, kom hit! Nu! Fort! hämta kameran! Kom!" skrek han. Är vi i tropikerna eller? Jag vet att det finns ödlor i Sverige också men jag tycker inte att de borde vistas sådär nära ingången till vårt hus. Hua!
Och appropå ödlor har de två små vi har i vardagsummet fått en liten bebis. Bebisen är ungefär lika stor som en tandpetare fast lite tjockare. Den var rolig att titta på den gången vi lyckades se honom. Nu kan han lika gärna ha krypit ut genom ett myggnät, vem vet ;-)

Nu skulle jag lägga ut en bild här på trappödlan, för vi tog faktiskt en bild, men min hjärna är på semester och orkar inte leta efter kamerasladden.


Imorgon blir det den årliga resan till Furuvik för att spendera resten av lönen. Förhoppningsvis kommer vi nog hem med några kilo choklad som plåster på såren ;-)
Men så skoj vi ska ha!