Saknad

Nu har brorsan åkt igen. Eller ja de flyger inte förrän imorgon men vi tog farväl nu ikväll. Fy fasiken vilken stor våg av saknad som sköljde över mig så fort vi kramats och sagt hej då. Tårarna började helt oförberett att rulla nerför kinderna, men jag lyckades dölja det tills efter de hade åkt. Sen bröt jag ihop litegrann..

Det är inte förrän han varit här ett tag, efter man fått känna på hur vi kunde ha haft det om vi bodde närmare varandra, som jag verkligen känner hur mycket jag saknar honom. Min enda bror liksom.
Och så kul Alvin haft det med sin morbror under veckan, så mycket han tytt sig till en person han träffat ca 5 gånger under hela sitt liv.

Sen har min bror en fantastiskt fin och rar flickvän som jag gärna hade umgåtts mer med!

Men men livet kommer nog se ut så här. Vi här och dom där. Vi borde verkligen vinna lite på lotto tycker jag och köpa klippkort på SAS.

Nu känns det lite bättre och snart kommer vardagen tillbaka och man blir van vid att aldrig träffas. Man får tänka positivt, att även om halva min familj bor på andra sidan jorden så har jag en fantastisk mamma som väger upp nästan alla saknad och finns här till 100 %. Sen har jag ju faktiskt min kära man och våra underbara barn hos mig. Inte alla som har det så bra!






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0