Anki

Tänkte testa och se om jag borde blogga igen men kom sen på att det kanske man bör göra när man vet vad man ska skriva.

Men antar att jag kan börja med en tråkig sammanfattning av mitt liv sen sist.
(Det roligaste nu är att den lilla skara som tappert läste här förut umgås jag med i verkligheten)
Men med hänsyn till mina tvångstankar kring en uppdatering så får det bli så.

I höstas nådde mitt liv fullkomlighet då jag äntligen fick ett nytt jobb. och inte vilket jobb som helst utan faktiskt världens bästa. Jag skojar inte! Har jobbat där sen i oktober och har bara kännt mig osugen att gå dit en enda dag och det var förrförra måndagen då jag sov 2 timmar natten innan.
Memira heter stället och vi utför ögonlaserbehandlingar. ller vi och vi jag sysslar med det jag är bäst på, att prata i telefon och skratta med roliga människor.
Eva heter vår chef och hon är världens bästa. Hon är liksom över förväntan på hur man nånsin kunnat tänka sig att en chef bör vara! Jag har redan bestämt mig för att aldrig sluta jobba på detta fantastiska ställe, såvida de inte sparkar ut mig förstås. Kan hända att jag även då kommer hänga kvar i väntrummet på kliniken.
Och förutom trivseln på nya jobbet så fick jag även välja mitt eget schema vilket innebär att jag blivit en morgonmänniska och jobbar 8-16, som vanligt folk. No more röda dagar, kvällar och helger! Eller jo det kan hända att jag jobbar en lördag då och då av egen vilja, hur bra är inte det?

I och med denna känsla av fullkomlighet i livet dyker känslan av att "så här bra får man inte ha det och snart kommer något hemskt att hända" upp. Jag kan inte hjälpa det men har förstått att det nog är rätt vanligt. De tankarna slår jag snabbt bort och sen tänker jag att nu är nu och sen är sen. Brukar funka ibland.

Annars har det väl inte hänt något livsavgörande direkt mer än att den ständiga husrenoveringen fortsätter, jag gick ner 19 kg förra året och sedan upp 6 kg över jul och påsk, och nu ner 3 kg and more to loose.. Jag och karaktären är lite oense ganska ofta. Men dessa störningar är rätt vanliga när man diskuterar saken med folk. Jag tror nog att över 90% av det kvinnliga släktet mer eller mindre lider av nån form av ätstörning. Känner mig som en i gänget alltså!

Så nu får vi se om jag skriver mer här eller inte. Det tog en kvart att komma på lösenordet och nu ska jag även kika på hur layouten ser ut. Kan hända att jag slår min dataexpertvän Bella en pling och ser om hon har tråkigt nån dag ;)

So long!