Anki

Snart ska jag sova. Alldeles strax. Så fort jag vet hur.

Jag har kännt mig ganska lugn för att vara dagen före en viktig dag. Men så kom den plötsligt som en kaskadspya på nyårsdagen - nervositeten.

Det är ganska svårt att sova när man spelar upp morgondagen i huvudet om och om igen. På konstant repeat. Vad ska jag säga? Vad ska jag berätta om? Hur ska jag låta bli att utvecklas till en hysterisk människa som panikskrattar åt sina egna skämt? Och det värsta av allt - jag kan inte komma på någonting negativt att säga om mig själv... eller jo så klart, men inget jag vill att min nya chef ska veta. Jag är ju inte helt dum i huvudet. Så vad säger jag då för att inte vara en självgod människa?

För er som inte hängt med helt nu så är det så att jag ska på en jobbintervju imorgon.

Mitt största problem hela dagen, alltså innan nervositeten kom och våldgästade, var att hitta en långärmad tröja som såg normal ut och var ren. Det tog nästan hela Tovas 2-timmarslur.

Nu börjar jag inse vad morgondagens största problem kommer vara - att hitta en ny tröja som matchar de mörka ringarna under ögonen man får efter 24-timmars vakentid.

Lycka till till mig då!!