Anki

Höll på att bli galen idag. Johan hade just åkt iväg till tatueraren, jag underhåller övertrötta ungar som inte får somna före 18.30. Upptäcker då att jag inte hittar telefonen. Går in i varenda rum i huset och ringer samtidigt, hör ingenting. Ner i källaren och ringer, hör ingenting. Ut på tomten och ringer, hör ingenting.
Och jag har varit hemma hela dagen!

Får lite smått panik och kommer sen på att det var en man och köpte vår pool på em, och jag hjälpte honom lassa in allt i bilen. Mobilen måste alltså ha ramlat ur min ficka och in i hans bil! Ringer mannen som går ut och letar, men hittar ingen mobil.
Då, helt plötsligt kommer jag på. Målarbyxorna som jag rullat ihop och tryckt längst in i garderoben. Där kanske mobilen ligger? Och ja där var den.
Under den här tiden har jag hunnit tänka ut samtalet till Johan som sitter hos tatueraren. Att han måste åka till en okänd man och hämta min telefon. Och det vore inte första gången!

Hade en liten tripp till Enköping förra året då Johan skulle köpa en ödla av ett par. Väl framme och med inlastad ödla + terrarium i blien måste gravida jag bara låna toaletten, och glömmer kvar min jacka+mobil i fickan hos paret. Detta upptäcks när vi kliver ur bilen hemma på vår parkering.
Bidde en till och mycket tyst tripp till Enköping den dagen, med en ilsken chaufför, en lipande tjock kvinna och ett sovande barn bak i bilen.
Så hade detta nu hänt så hade nog Johan funderat lite mer än vanligt om han verkligen funnit den rätta kvinnan att leva med.

Men men summan av kardemumman efter denna onödigt långa historia om ingenting egentligen,  är att jag är en aning disträ och att allt löser sig till bästa i slutändan. Alltid!