Vi har blivit med DISKMASKIN!
Det är ett otroligt stort steg i våra liv. Vår allra första diskmaskin!
Måste nog åtminsone hamna på tredjeplats efter barnafödande och giftemål, eller 4:e kanske för husköp är ju inget man gör lika ofta som att döda myggor direkt.
Jaja hursomhelst så känner jag ren glädje. Och jag tror det kanske märktes där inne på den tyska (?) elektronikjätten när jag lyckligt drog ut och in korgarna, omsorgsfullt öppnade och stängde luckan och sedan klappade den lite försiktigt och sa "snart är du MIN!" Det sista var det ingen förutom Tova som hörde. Johan var lyckligtvis på väg dit med släpkärran för tillfället, för hade han varit med därinne så hade han diskret ställt sig 20 meter bort och låtsats att han inte känt dåren vid den kromade Boschmaskinen.
Den hjälpsamma wannabebratexpediten måste trott att jag tillhörde Amishfolket när jag pekade på startknappen och undrade vad det var för knapp. Som sagt tur att Johan var lite sen.
Så nu är jag lycklig! Och jag vet att Tova är lika lycklig för när allt var färdigifyllt och killen sa "Sådärja nu har ni er första diskmaskin" så började hon ivrigt att skratta som en skata och klappa händerna där hon satt i vagnen. Visserligen gjorde hon likadant när gammelfarmor med lite hjälp lyckades häva sig upp från picnicfilten, så hon är ganska lättroad med andra ord.
Nu ska jag ta min minnesmedicin (är bra för mer än ämnesomsättningen), och appropå det så kan jag som svar på Karins fråga i förra inlägget meddela att jag fuskar med dieten nu och äter i princip allt jag kommer över. Nästan. Man vill ju inte vara grotesk eller så. Men sommaren är en svår tid att låta bli glass och fika, så tack för omtanken gumman men du behöver inte oroa dig ;-)
Måste nog åtminsone hamna på tredjeplats efter barnafödande och giftemål, eller 4:e kanske för husköp är ju inget man gör lika ofta som att döda myggor direkt.
Jaja hursomhelst så känner jag ren glädje. Och jag tror det kanske märktes där inne på den tyska (?) elektronikjätten när jag lyckligt drog ut och in korgarna, omsorgsfullt öppnade och stängde luckan och sedan klappade den lite försiktigt och sa "snart är du MIN!" Det sista var det ingen förutom Tova som hörde. Johan var lyckligtvis på väg dit med släpkärran för tillfället, för hade han varit med därinne så hade han diskret ställt sig 20 meter bort och låtsats att han inte känt dåren vid den kromade Boschmaskinen.
Den hjälpsamma wannabebratexpediten måste trott att jag tillhörde Amishfolket när jag pekade på startknappen och undrade vad det var för knapp. Som sagt tur att Johan var lite sen.
Så nu är jag lycklig! Och jag vet att Tova är lika lycklig för när allt var färdigifyllt och killen sa "Sådärja nu har ni er första diskmaskin" så började hon ivrigt att skratta som en skata och klappa händerna där hon satt i vagnen. Visserligen gjorde hon likadant när gammelfarmor med lite hjälp lyckades häva sig upp från picnicfilten, så hon är ganska lättroad med andra ord.
Nu ska jag ta min minnesmedicin (är bra för mer än ämnesomsättningen), och appropå det så kan jag som svar på Karins fråga i förra inlägget meddela att jag fuskar med dieten nu och äter i princip allt jag kommer över. Nästan. Man vill ju inte vara grotesk eller så. Men sommaren är en svår tid att låta bli glass och fika, så tack för omtanken gumman men du behöver inte oroa dig ;-)
Kommentarer
Trackback
