Tjatet fortsätter
Ja inte om brorsan nu men om KÖKET, the kitchen. la cuisine ja ni förstår. Jag är så löjligt lycklig så jag tror jag kreverar. Jag kan inte fatta att om några veckor så har vi ett nytt kök!
Är det inte helt galet sjukt och ytligt att man kan känna ren lycka över en sån sak? Jag försöker att inte tänka på allt jobb, all el som ska dras, allt som kommer hamna snett eller gå fel, utan jag tänker bara på den nya svarta bänkskivan där jag glatt ska stå och hacka lök och gråta en skvätt (av glädje då förstås).
Jag är så exalterad att jag igår glatt tömde varenda skåp som ska rivas! Packade 3 lådor fulla med grejer och stuvade in det nödvändigaste i ett annat skåp som rivs lite senare. Och allt detta gick på en kväll och gjordes alltså en hel vecka innan vi sätter igång. Jag har redan hunnit ångra detta minst 15 ggr idag när man behövt nåt som antingen legat längst ner i en låda eller längst in i det enda skåpet vi har. Jag råkade visst glömma att vi kanske ska laga mat och äta nu i veckan som kommer. Och jag vet att Johan svurit tyst för sig själv över detta med, men han vågar inte säga sånt högt av nån anledning ;-)
Men nu ska jag försöka låta bli tjatet på ett tag och sen kommer jag bara skriva om hopplöshet över skeva väggar och om hur det känns att få lite för mycket volt i sig när man leker med elkablar. Även vattenläckor vid rördragning kan komma att diskuteras.
Är det inte helt galet sjukt och ytligt att man kan känna ren lycka över en sån sak? Jag försöker att inte tänka på allt jobb, all el som ska dras, allt som kommer hamna snett eller gå fel, utan jag tänker bara på den nya svarta bänkskivan där jag glatt ska stå och hacka lök och gråta en skvätt (av glädje då förstås).
Jag är så exalterad att jag igår glatt tömde varenda skåp som ska rivas! Packade 3 lådor fulla med grejer och stuvade in det nödvändigaste i ett annat skåp som rivs lite senare. Och allt detta gick på en kväll och gjordes alltså en hel vecka innan vi sätter igång. Jag har redan hunnit ångra detta minst 15 ggr idag när man behövt nåt som antingen legat längst ner i en låda eller längst in i det enda skåpet vi har. Jag råkade visst glömma att vi kanske ska laga mat och äta nu i veckan som kommer. Och jag vet att Johan svurit tyst för sig själv över detta med, men han vågar inte säga sånt högt av nån anledning ;-)
Men nu ska jag försöka låta bli tjatet på ett tag och sen kommer jag bara skriva om hopplöshet över skeva väggar och om hur det känns att få lite för mycket volt i sig när man leker med elkablar. Även vattenläckor vid rördragning kan komma att diskuteras.
Kommentarer
Trackback
