Anki

En dag som denna när gräsmattan lyser vit igen och man blev uttvingad av Alvin för "det snööööööaj ju mamma, ja vill leeeeka i sööööön!" så får man glädjas åt livets positiva små ting för att inte bryta ihop (igen).


Som te.x att:

Den gigantiska byrån som stått ivägen, som en irriterande sten i skon, i över en månad numera är magiskt förflyttad ner till källaren.

Båda barnen somnade utan skrik innan kl 20.00 och har bara vaknat sammanlagt 7 ggr hittills.

3 ormar byttes till en liten, liiiiten orm. (Tror jag enligt vad ryktena i huset säger iallafall).

Imorgon är det fredag. Vilket i sig inte gör nån skillnad för mig mer än att Johan brukar vara på ett strålande humör och väldigt lättövertalad när det kommer till olika projekt jag har på gång.

Jag har lyckats starta min första Facebookgrupp, men är dock hittills den enda medlemmen :/

Jag har sett mina nyckelben och känt mina höftben för första gången sen typ studenten för 9 år sedan.

Jag insett att det BARA gått 9 år sedan studenten och inte 10!

Alvins största problem i livet är att han inte har en spindelmannentransformersturtlesdvd som han kan se på dygnet runt. Och att hans nalle var blöt när han skulle sova.

Tovas största bekymmer är den andra tanden som är på väg, och att nappen aldrig är kvar i munnen när man vaknar 211 grr varje kväll.

Mitt största bekymmer idag (förutom våra 2,50 som är kvar att leva på då förstås) är att klockan som vanligt är efter 12 och jag är inte ens i närheten av kudden.


God natt och njut av de små sakerna. Det är de som gör livet till vad det är!