Anki

Ibland är man nära att bryta ihop.. som ikväll efter Anna gått hem och Alvin skulle sova. Började med ett hysteriskt utbrott då han inte fick gå ut i shorts och linne, skrek konstant i en halvtimme så det inte ens gick att amma Tova, vilket resulterade i att hon skrek lika högt. Vet inte hur men på nåt vänster fick jag ner Alvin i sängen och han blev tillslut lugn och tyst, kunde amma Tova och lägga henne och sen återvända till Alvins rum för att "bli vänner" igen. Nån gång där i mitten ringde jag Johan som sa att han var på hemgång, och det var väl det som fick mig att inte tappa hoppet om att överleva ;-)

Hur gör ni andra med fler barn, eller trotsar ingen annans 3-åring på det här viset??

Hursom så var det hur lugnt och tyst här som helst i samma sekund Johan klev innanför dörren.. bara jag som var halvt söndergråten och röd i ansiktet! Lite småless kanske?

Annars var dan toppen med trevligt besök från både Anna och Bella :-)

Och nu är det lugna gatan så bäst att ladda om för en dubbel bussresa med båda barnen till stan imorgon!